Varför faller jag för känslomässigt otillgängliga personer?

När samma historia upprepas

Om du någon gång har frågat dig själv "varför faller jag för känslomässigt otillgängliga personer?" är du långt ifrån ensam. Kanske märker du att de som får dig att lysa upp är de som svarar långsamt, håller planerna vaga eller blir tysta så fort det börjar kännas nära. Samtidigt känns de som är snälla, stabila och tydligt intresserade lite platta. Det kan vara förvirrande och smärtsamt, och få dig att undra om det är något fel på dig.

Det är inget fel på dig. Mönstret är vanligt och brukar bli begripligt när man ser det genom anknytningsteorins lins. Dina tidiga erfarenheter av närhet lärde ditt nervsystem hur kärlek "ska" kännas. Om kärlek en gång kändes osäker kan osäkerhet fortfarande kännas som kemi i dag.

Vad innebär det att vara känslomässigt otillgänglig?

En känslomässigt otillgänglig person har svårt att visa närhet på ett stadigt sätt. Hen kan vara charmig, rolig och uppmärksam i korta perioder, men drar sig undan när relationen kräver sårbarhet, engagemang eller stadig omsorg. Ibland hänger hen fortfarande kvar vid ett ex, är överväldigad av sitt eget liv eller känner sig obekväm med djupa känslor. Ofta lutar hen åt en undvikande anknytningsstil.

Att dras till en sådan person betyder inte att du väljer dåligt med flit. Anknytningsforskare beskriver hur personer med ängslig anknytningsstil ofta känner starka gnistor med undvikande partner. Dragkampen aktiverar anknytningssystemet, och den aktiveringen kan likna kärlek väldigt mycket. En lugn, tillgänglig partner sätter inte igång samma larm, så känslan kan misstas för tristess.

Sedan finns tryggheten i det bekanta. Om en förälder eller vårdnadshavare var kärleksfull en dag och distanserad nästa, kan det kännas normalt att behöva förtjäna någons uppmärksamhet. Att jaga någon som alltid är lite utom räckhåll kan tyst spela upp ett gammalt hopp: om jag är tillräckligt bra kommer de till slut att välja mig.

Tecken på att du fortsätter välja otillgängliga partner

• Jakten känns som kemi: du dras starkast till personer vars intresse du aldrig riktigt är säker på.
• Stabila personer känns tråkiga: när någon är konsekvent och tydlig tappar du intresset eller känner dig konstigt orolig.
• Du lever på smulor: ett enda varmt meddelande efter dagar av tystnad kan bära dig en hel vecka.
• Du gör det mesta av jobbet: du planerar, hör av dig och håller kontakten vid liv medan den andra förblir vag.
• Du bortförklarar varningssignaler: du säger till dig själv att hen bara är upptagen, blyg eller håller på att läka, även när mönstret är tydligt.
• Ditt humör följer hens tillgänglighet: hens närhet lyfter dig och hens avstånd får dig att dala.
• Du hoppas vara undantaget: en del av dig tror att du med tillräckligt tålamod blir den som till slut når fram.

Varför mönstret spelar roll

Att falla för känslomässigt otillgängliga personer kan långsamt nöta ner din självkänsla. När du lägger månader på att försöka förtjäna en närhet som aldrig riktigt kommer är det lätt att dra slutsatsen att du är för mycket, eller inte tillräcklig. Oron brukar öka, sömnen kan bli lidande och fokus på jobbet eller i skolan kan sjunka, eftersom så mycket energi går åt till att tolka signaler och vänta på meddelanden.

Mönstret kan också hindra dig från att lägga märke till personer som skulle behandla dig väl. Om lugn känns främmande kanske du går ifrån relationer som kunde ha vuxit till något tryggt och hållbart. Med tiden kan det förstärka tron att kärlek alltid måste göra ont.

Det hoppfulla är att anknytningsmönster inte är huggna i sten. Många rör sig mot det psykologer kallar förvärvad trygghet, ett stabilare sätt att knyta an som växer genom medvetenhet, stöttande relationer och ibland terapi. Att lära sig stå ut med obehaget bredvid en lugn, tillgänglig person är ofta ett av de första stegen. Du kan läsa mer om ångestmönster om oro ofta styr dina relationer.

Stanna upp och känn efter

Att förstå din egen anknytningsstil kan göra mönstret mycket mindre mystiskt. Vårt kostnadsfria test om anknytningsstil är ett kort verktyg för självreflektion som hjälper dig att se hur du brukar reagera på närhet, avstånd och konflikter. Det är ingen diagnos och kan inte berätta allt om vem du är. Se det som en spegel som hjälper dig upptäcka tendenser du kanske vill utforska.

Tänk när du svarar på hur du faktiskt känner och beter dig i relationer, inte på hur du önskar att du gjorde. Det finns inga rätt eller fel svar, bara information som kan hjälpa dig att förstå dig själv med mer vänlighet.